Klassklyftorna ökar i skolan

Dags för en Läsa-skriva-räkna-garanti i lågstadiet

En av skolans viktigaste uppgifter är att skapa jämlikhet i meningen att alla ska ha samma förutsättningar inför vuxenlivet oberoende av social bakgrund. Det handlar om att skapa lika möjligheter för alla, en klassisk liberal utgångspunkt.

Skolan idag uppfyller inte det kravet. Barn som har svårt att lära sig läsa, skriva och räkna måste få hjälp tidigare än idag. Nu dröjer ofta extrainsatserna och sätts in först när eleverna håller på att missa gymnasiet. Att många barn går genom grundskolan utan att kunna läsa ordentligt ökar klassklyftorna. Vi vill därför att en ”Läsa-skriva-räkna-garanti” ska införas i våra skolor.

Läsa-skriva-räkna-garantin skulle ge alla elever med särskilda svårigheter i svenska och matematik rätt till extra undervisning, vid behov ett individuellt schema med utökat antal timmar undervisning i svenska, läxläsningshjälp, extralektioner på eftermiddagar eller helger och sommarkurser där det behövs. Naturligtvis kan vi inte garantera att alla barn verkligen lär sig läsa, lika lite som en vårdgaranti garanterar att alla blir friska. Men vi kan garantera att ingen som hamnar på efterkälken lämnas i sticket.

Svensk skola nu för tiden utmärker sig genom att vi har färre läxor och prov, men mer skolk och skadegörelse än andra länder. Vi vinner tävlingen om stökigaste klassrummen, inte den om läsning och skrivning. När vi påpekar detta och kritiserar regeringens skolpolitik brukar det viftas bort med att det beror på 1990-talets nedskärningar och att Wärnersson-pengar och annat löser problemen.

Men folkpartiet presenterade i somras statistik, som inte redovisats tidigare, som visar att klassklyftorna i skolan tydligt har ökat under just de år den socialdemokratiska politiken fått råda.

En analys av slutbetygen från årskurs nio visar att det under de senaste fem åren har skett en stor försämring av resultaten, mätt i andelen elever med tillräckliga betyg för att tas in på gymnasiet. Ur statistiken kan man också få fram föräldrarnas studiebakgrund. Då framträder ett tydligt klassmönster.

År 1999 var 3,1 procent av eleverna från hem med studietradition inte behöriga att fortsätta på gymnasiet. Vid avslutningen på våren 2004 var denna siffra 3,3 procent, det vill säga i stort sett oförändrad. Men för elever som kommer från hem utan studietradition, det som förr kallades arbetarhem, var förändringen stor. 1999 var det 18 procent av dessa elever som saknade gymnasiebehörighet, 2004 hade den ökat till 23 procent. En ökning med fem procentenheter på lika många år är en dramatisk förändring.

Vad beror detta på? Vi tror att det största misstaget som svensk arbetarrörelse har gjort är att tro att en skola fri från förväntningar och krav ska gynna de svagare eleverna. Man har förväxlat begreppet kravlöshet med snällhet och till och med påstått att mätningar av elevers kunskaper skapar en ”sorteringsskola”. Skriftliga omdömen är förbjudna om de på något sätt påminner om betyg och det ordnas sällan intensivkurser där de yngsta eleverna ges möjlighet att komma ikapp.

Men det är ju socialdemokraternas skola som sorterar ut, eftersom den drabbar de svagaste eleverna mest. Det är inte för de starka elevernas skull som det är så viktigt med kunskapstester och ordning och reda på lektionerna, de klarar sig ändå. Det är de andra barnen, som inte har samma krav eller stöd hemifrån, som behöver det mest. För om vi inte vet hur det ligger till, hur ska vi då kunna sätta in rätt stöd i rätt tid?

Vi tycker att det är högst rimligt att alla skolbarn i alla fall kan tre saker när de går ut skolan. Läsa. Skriva. Räkna. Men då måste de elever som behöver hjälp få det, i rätt tid. Tidiga kunskapskontroller och garanterat stöd när det behövs tror vi är nödvändigt. Inte för de starka elevernas skull, de klarar sig ändå. Men de andra, som inte får samma hjälp och stöd hemifrån, de behöver det här väldigt mycket.

Klassresan börjar i klassrummet. Sverige behöver en ny skola som ger alla elever lika möjligheter, oavsett social bakgrund. Sverige behöver en skola med fokus på kunskap.

Peter Nygren, Älvdalen

Mats-Gunnar Eriksson,Mora

Olle Jobs, Orsa

Folkpartiet liberalerna